Göran Danielsson Gamba
Igor Viktorovitch viola,
Håkan Molander, cello.
Under de 35 år som Joseph Haydn (1732-1809) var anställd som hovkompositör hos furst Nicolaus Esterhazy (1718-1790) skulle det levereras musik till alla möjliga tillfällen. Haydn komponerade som bekant symfonier, konserter, stråkkvartetter, pianotrios, operor och mässor i mängd! Man kan så här i efterhand säga att han inte bara är den moderna symfonins skapare, utan även grundaren av 18 och 1900-talets kammarmusik.
Furst Esterhazy blev kallad Den praktälskande; Han var en stor estet, som musicerade själv, och Haydn fick i uppdrag att komponera musik för furstens favoritinstrument – Barytonet. Under en period på ungefär 10 år skapade, fullbordade och avslutade Haydn barytontrion som kammarmusikform; ingen annan kompositör i musikhistorien har över huvud taget komponerat musik för denna besättning. De är intressanta ur flera perspektiv. Musiken begränsar sig till åren 1762-1775, och är ett slags möte mellan två instrumentfamiljer!
Barytonet – som hör till gambafamiljen, var på väg att försvinna och ansågs mycket ålderdomlig, medan violan och cellon blev mer och mer populära, och just Haydn komponerade sina cellokonserter som hör till cellons viktigaste repertoar, och violan fick några av sina första konserter av Stamitz och Telemann som spelas världen över idag!
Haydn själv visste att barytonet inte skulle överleva 1700-talet, så därför använde han en del av melodierna i sina barytontrios i bl. a symfonierna. Barytonet klingar som en gamba, men har minst nio resonanssträngar som löper under greppbrädan, och dessa strängar används att ackompanjera stråksträngarna med. Ca. hälften av dessa barytontrios kan utan problem spelas med gamba istället. Haydn själv studerade baryton ingående, och blev till furstinnan Esterhazys stora irritation väldigt duktig på detta instrument! Att Haydn skulle bli bättre på baryton än fursten själv var ganska frustrerande, och den store tonsättaren fick öva i lönndom och inte avslöja eller demonstrera sina kunskaper…
Känns detta fenomen igen?
På 1930 och -40 talen spelade vår egen svenske kung Gustav V tennis, och han vann i hög ålder ett antal tennismatcher, för självaste kungen fick man absolut inte slå i hans favoritsport! Man gav gärna bort tennismatcher till den då över 80-årige monarken. En som däremot inte gjorde det var tonsättaren och musikkritikern Wilhelm Peterson-Berger som slog kungen i en tennismatch, vilket väckte mycket raseri och ilska hos allmänheten.
Därför är det ibland farligt att ha större kunskaper inom en del områden än en kung eller furste, vilket både Peterson-Berger och Haydn fick erfara…
Så till våra dagar…
År 2009 var det 200 år sedan Joseph Haydn avled, och då uppmärksammades hans musik på flera olika håll. Då föddes idèn att framföra även sällan spelad musik av denne gigant i musikhistorien, och ett samarbete inleddes mellan gambisten Göran Danielsson och de båda länsmusikerna i Jönköping Igor Viktorovitch, viola, och Håkan Molander, cello. Igor och Håkan är knutna till Jönköpings sinfonietta och Junekvintetten, och Göran har figurerat i olika sammanhang, i bl. a Ensemble Mare Balticum och Drottningholms barockensemble. Samarbetet har inte begränsat sig till jubileumsåret; Det blir fler engagemang i södra Sverige under 2014.